Hundar man älskar, hundar
man saknar, hundar man minns, hundar man aldrig
glömmer......
Du är mitt
allt Alice, min älskade vovve. Du blev 11
år.
Ett år har gått.
8 januari 2008 var allt som vanligt och du gick
på din kvällspromenad, åt kvällsmat
och plötsligt blev orolig, sedan kunde du
inte resa på dig utan hjälp, likaså
lägga dig. Jag satt med dig hela natten,
du kunde sömna lite då och då
i mina knä, men vaknade igen efter 10-20
minuter. På morgonen åkte vi till
sjukhuset, du blev kvar där för provtagningar.
Nästa dag fick du vår dom: diagnos
ohanterbar form av cushings syndrom, prognosen
var alltså inte god, dina njurar var helt
slut och du kunde aldrig mer gå, dina bakbensmuskler
var förtvinade, små tumörer i
hela kroppen. Varför märkte jag ingenting
tidigare? Hur kunde du lura mig så? Du visade
aldrig några som helst tecken på sjukdomar,
du var pigg och glad, du var så förtjust
i maten, du lekte med mig. Ville du inte klaga?Ville
du inte göra mig ledsen? Min älskade
vän....
Du är en ängel från
och med 10 januari 2008. Min egen liten ängel....
Din matte
|
| |
|
|
|
Någonstans finns en bro mellan himlen
och vår jord. På den här sidan finns en alldeles
särskild plats som kallas Regnbågens bro. När
ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon
här dör, så kommer den till Regnbågens
bro. Där finns ängar och kullar för alla våra
små vänner, så att de kan springa och leka
tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten
och solsken och de har det varmt och skönt. Alla djur som
varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa
och vigör, de som varit skadade eller lemlästade blir
friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra
drömmar. Alla djuren är glada och nöjda, utom
för en liten sak - de saknar alla någon särskild
som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och
leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att
stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är
intensiva, kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt
ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
benen bär honom fortare och fortare. Han har sett dig,
och du och din älskade vän möts till slut i en
lycklig återförening för att aldrig skiljas
igen. Du får överlyckliga pussar i hela ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen
på ditt älskade djur som så länge varit
frånvarande från ditt liv, men aldrig från
ditt hjärta. Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens
bro... för att aldrig mer skiljas åt...
|
